Izabelle

Ibland så blir allt bara för mycket oxå går man och bär på det och tillslut så går det inte mer så då bryter man ihop och sen känns det ändå lite bättre.

Igår kväll när vi gick och la oss var ett sånt där tillfälle då allt bara rann över, jag orkar inte gå runt och må fysiskt dåligt precis hela tiden, så ibland så bryter jag ihop för att allt är såååå jobbigt. Man får gråta ur sig lite.
Jag har inte mått bra en enda dag sen vecka fem, det är inte så kontsigt att det sliter? I 28 veckor har jag gått med kräk i halsen typ, trots att jag haft/har medicin mot det, den gjorde ju iaf så jag slapp spy hela tiden, det räcker med de gångerna jag ändå har spytt, det är inte lite... vid v 20 så slutade jag iaf att spy och får dras med ständigt illamående. Det hade ju varit en sak om man spytt och sen blivit av med illamåendet, men jag kunde spy och var ändå lika illamående efteråt. *rys*
Varje dag är verkligen en plåga, illamående, orkeslös, trött, ont i ryggen och magen... varenda dag!

Sen så står jag inte ut med hur jag ser ut, jag är så fixerad vid mitt utseende och detta med att vara smällfet är allt annat än kul *rys*

Nää nu önskar jag verkligen att detta är över snart, just nu går jag mest och väntar på nästa uvi som säkert kommer dyka upp som ett brev på posten. Tycker de borde göra nåt mer åt det nu för det kan inte vara bra att äta så mycket penicillin som jag får göra nu. *trött*