Izabelle

Idag är det otursdagen då, jag brukar inte ha så mycket otur denna dag, men nån som faktiskt hade otur idag var Adde!

Han höll på å lagade mat förut när jag plötsligt hör en hög smäll och ett väldigt pysande, undrar såklart vad det var men får inget svar så jag går ut i köket och möts av ett ilsket bi, vatten överallt och en exploderad soda stream.
På nåt sätt har det blivit nån form av övertryck? när han gjorde kolsyrat vatten, så hela baksidan av soda streamen och botten på flaskan var helt förstörda. Och vatten i precis hela köket, på väggarna, i taket, på golvet you name it!

Nu får man väl ändå vara glad för att ingen blev skadad, Adde hade fått flaskbottnen i magen och hade lite ont, men det kunde ju gått mycket värre med tanke på vilket tryck det är i en kolsyrepatron.
Adde var ju sålagomt nöjd och streamen åkte i soporna med en väldig fart och sen var det bara att försöka torka upp allt, jag fick ställa mig vid spisen så inte maten skulle bli bränd oxå.

Nu är Adde på match, han ville att vi skulle komma ner och kolla men jag vill ju se idol, dessutom mår jag riktigt dåligt idag och orkar inte dra mig till hallen och sitta där å må pyton, sen blir de ju läggdax för Benjamin oxå så då skulle vi få gå mitt i, och nej idag har jag ingen lust helt enkelt. Han får kolla på andra på läktaren.

 Packar innebandygrejjerna

Jag är ju dessutom sådär måttligt road av innebandyn som tar upp en hel jävla massa tid i mitt tycke, med tanke på att han oftast jobbar kvällar så ska han ha innebandy 3ggr i veckan de få gånger han slutar tidigt, det blir ju hela tiden att jag får sitta själv oavsett om han jobbar eller inte, jobbet kan man ju inte klaga på men resten. Jag vill inte behöva anpassa hela mitt liv efter hans träningar och matcher sen, jag vill simma på onsdagar, that's it lixom och det tänker jag göra för jag har oxå rätt till en aktivitet då jag inte har hemmafru som arbete.
Och just nu så är det mina gravidhormoner som får mig att tycka väldigt synd om mig själv som bara sitter hemma :P Och jag vet det så jag försöker bita ihop när han ska iväg, men när jag är själv så sitter jag och muttrar hehe.

Det är ju faktiskt viktigt att man får göra saker själv oxå, det vet jag... men just nu med stora magen så är mitt tänk väldigt väldigt ego. Jag är superkänslig och överanalyserar det mesta. Skittrist, både för mig och för andra. Jag hoppas att allt blir bättre sen när bebisen kommit ut, jag ser fram emot vaknätter och vanlig dödande trötthet, bara jag slipper ha ont och må illa vareviga dag. Det tär på psyket. Jag vill kunna röra mig normalt.

Någon annan som bara känt att det är pest att vara gravid? För det känns som jag är den enda som tycker det är pest, medans andra tycker det är helt underbart.