Izabelle

På lördag då har Maxilliam redan blivit 7 veckor, vart 17 har tiden tagit vägen egentligen? Känns inte som att han snart är två månader. Och Benjamin blir 5 i år, det är ju helt sjukt.

Snart är det dax att hämta den store oxå, åh jag orkar verkligen inte masa mig ut igen *suck* Men jag måste, sen är det även dax för gympa för Benjamins del, det känns oxå extremt jobbigt att masa sig iväg till idag, för jag är så himla trött.

Vid halv sex imorse kom Adde in med maxi och sa "varsågod, lycka till" sen gick han å la sig på soffan å sov. Tack för den lixom, vi hade kommit överens om innan att han skulle ta natten, men ikke då. Maxi hade vaknat vid halv två å sen inte velat somna och Adde tröttna tillslut. Min fråga är ju då, om jag inte hade varit hemma vem hade tagit Maxi då? Det är så himla bekvämt att bara lämpa över saker på mig hela tiden, och ibland känner jag mig som en spring pojk, det är "hämta det, gör det..." hela tiden, va fan hämta nåt själv, inte har jag nån som hämtar allt jag behöver då jag är ensam hemma? Är det nåt man behöver så hämtar man väl det själv? Ok att man kan be om nåt ibland, men när man satt det i system att den andre hela tiden ska springa åt en så tycker åtminstone inte jag att det är ok, och ja jag blir sur och irriterad.
Jag orkar lixom inte hålla igång hela tiden och serva 3 personer, den tredje borde snarare erbjuda mig lite avlastning.
Känns som det bara är jag som får göra saker om nåt ska bli gjort ordentligt. Annars slarvas det bara som sjuttsingen oxå, vem dammsugar en hel lägenhet på 81kvm på 5 minuter? Om man inte slarvar vill säga, blir det verkligen ordentligt på 5 minuter? Näää skulle inte tro det va. Då får ju jag bara göra om det och det känns så onödigt, bättre att göra det ordentligt på en gång ist.

Iaf jag fick maxi vid halv sex, la honom brevid mig och klappade honom på huvudet, efter en kvart så hade han somnat, och han fick ligga kvar på Addes sida av dubbelsängen, han sov lite oroligt och jag tyckte inte det var nån idé att ens försöka bära in honom till sin säng för då hade han nog vaknat igen. Så där sov vi tills klockan ringde halv åtta, då hittar jag adde på soffan och undrar om inte han ska till jobbet? Bussen går ju åtta lixom. Så han fick aningens bråttom.
Att han är trött kan han inte bara skylla på maxi, när man har spädbarn så får man faktiskt passa på att sova då de sover, det innebär - lägga sig tidigt om kvällarna om det finns möjlighet, avstå att titta på os mitt i nätterna osv...
Gör man inte det så tycker inte jag att man ska klaga på att man är trött heller, gör man så och ändå är trött ja då har man mer rätt att klaga.
Jag lägger mig tidigt om kvällarna, ibland försöker jag även passa på att sova på dagarna om det går ihop med båda barnen. Men jag är ändå stentrött, fast hade säkerligen varit ännu tröttare om jag inte gjort så.

Jag hoppas att maxi sover sen då jag hämtat Benjamin från dagis för då måste jag verkligen försöka vila lite granna. huvet är trött, kroppen är trött. jätte jobbigt