Izabelle

Förlossningen ur addes synvinkel! J

Kl 01.00 den 2:a Jan när jag precis har spelat klart mitt tv spel o går i o lägger mej brevid min goding så säger hon: NU GÅR VATTNET!

Jag fick panik utan h-vete o började springa runt i lägenheten för att hämta saker som vi skulle ha med oss, tog älsklingens jacka o slängde på henne, gav henne skorna o sa att nu sticker vi! Ringde till KGA sjukhus o sa att min tjejs vatten har gått o att vi kommer nu, ni är välkomna sa hon o det var ju snällt hehe

Vi går ut o det är precis svinkallt, går till bilen startar den o får skrapa rutorna, tar ju som vanlig lång tid o älsklingen ser helt förskräckt ut. När vi väl kommer iväg så kommer jag på att vi måste tanka, har ingen bensin snacka om illa planerat just ang det, åker till jet o tankar sen drar vi, är ganska halt ute så kan inte köra super fort heller men efter ca 20min kommer vi fram. Går till akuten o plingar på, dem kommer o öppnar o vi säger att vattnet har gått o dem skickar oss vidare till förlossningen. Väl vid förlossningen så får vi ett rum där älsklingen får ta av sig sina kläder o får på sej en sjukhus skjorta. Sen satte barnmorskan på Izza CTG för att kolla om värkarna har satt igång, vilket dem hade väldigt lite. Barnet mådde också väldigt bra som tur va. Barnmorskan sa till Izza att hon får försöka vila nu för att vi kommer inte skicka hem er utan ni får vara kvar här till bebisen kommer ut. Så under natten försökte sötisen att sova men kunde så klart inte det men jag lyckades i en skön fåtölj, somnade lite av o till fram till kl 8. Då här jag sötisen säga dags att vakna, jag är hungrig J Fick gå upp o hämta fulle, det blev 2 rostade med bröd åt henne med skinka o jag tog filmjölk med musli o en macka med ost, var gott! Efter frukosten så kom en annan barnmorska in o sa nu måste jag känna o se hur mycket du har öppnat dej, hon kollar o det gör fruktansvärt ont på Izza, är hur hemskt som helst att se L Värkarna satte igång o Izza började ta lustgas för att dämpa smärtan lite, men den funkade inte så bra utan barnmorskan rekommenderade ryggmärgsbedövning vilket vi inte ville ha ifrån början men Izza valde att ta det vilket var väldigt klokt att göra, det kommer in en narkos läkare som ska göra det o der ser verkligen ut att göra hur ont som helst vilket jag vet att det gjorde, det gjorde så ont i mej att se när dem fixade bedövningen men barnmorskan som var med satt o höll om Izzy o förklarade steg för steg vad dem ska göra o det kändes tryggt att ha henne där.

När bedövningen var lagd så började värkarna sätta igång ännu mer o bedövningen började verka så Izza sa bara att det spände till i magen o det kändes otroligt skönt att det funkade på henne. Allt eftersom tiden gick så öppnade hos sig ännu mer o det är ju hur bra som helst, till slut var hon öppen o nu tänkte jag att nu kör vi men icke sa nicke, bebisen hade inte åkt tillräckligt långt ner., han trivdes bra i magen J Jag kände att nu börjar det närma sej ännu mer o blev mer o mer nervös, tänkte hela tiden att när som helst så kommer min unge ut. Till slut så började barnmorskan o sätta in värkförstärkande dropp för att bebisen skulle åka ner tillräckligt. Dem startade igång det med väldigt lite dropp o mer o mer allt eftersom, Izza fick mer ont o det var hur hemskt som helst. Hon låg där o bara vred sej i smärta o jag kunde inget göra, gav henne saft o baddade hennes panna med kallt vatten men kände mej så otroligt hjälplös. Den började att närma sej o barnmorskan o undersköterskan bad henne att börja krysta nu o det gjorde så otroligt ont i mej, att se henne i den smärtan o vrider sej. Står o stöttar henne o säger att hon klarar detta utan problem att hon är den bästa i världen för att få henne att orka, håller i hennes huvud o trycker det ner mot hakan för att få max kraft i krystingarna. Efter en tid så säger barnmorskan att nu ser jag huvudet, o då tänkte jag att nu är det typ 1timme kvar, trodde att ungen kom ut i delar om man säger så alltså huvudet först, sen axlarna o så vidare, trodde inte att ungen skulle komma ut så fort o helt plötsligt så var ungen ute o skrek o då började jag gråta helt okontrollerat, tårarna bara rann o jag var så otroligt lycklig. Höll på o grina i säkert 10-15min o det gick inte att sluta, dem bara kom hela tiden, gick verkligen inte att kontrollera. Sen la dem upp bebisen på hennes mage o där fick han ligga en bra stund sen fick jag ta va mej tröjan o ta han o den känslan går inte att beskriva, sitter o håller i min lilla bebis hud mot hud det var en helt underbar känsla, går som sagt inte att beskriva. När dem hade jobbat med henne o sy o allt den gör för att fixa ihop henne så blev vi flyttade till ett annat rum där vi skulle sova. Fick en sån där sak (vet inte vad det heter) för att skjutsa runt bebisen i, den var hur cool som helst iaf. O nu då så är man pappa, sitter med han i min famn o känner hur hans hand klämmer tag i mitt finger o känner att tårarna är på väg igen, är så otroligt glad o han är hur söt o gullig som helst, det har Izza gjort jätte bra när han har legat i hennes mage. Senare på kvällen så drog vi ut till tv rummet o kikade lite robinsson men Izza orkade inte så länge så hon gick in o la sej medans jag o Maxilliam kollade på tv o efter robinsson blev det star wars hehe. Efter några timmar gick vi in o försökte sova lite också, men under natten så vaknade jag utav att Maxilliam hade bajsat o jag tänkte byta blöja men det gick inte så bra alls, fick panik o väckte Izza för att hjälpa mej, Maxilliam bara skrek för att han frös o då visste jag inte vad jag skulle göra. Så Izza visade hur man gjorde o nu tror jag det sitter, kan iaf byta utan problem. Under natten så kunde jag inte sova så mycket utan höll Maxilliam under bevakning så att inget hände, men när kl var 01.00 så hade jag hur tråkigt som helst o ville ut o kika på tv igen, Maxilliam sov så drog med han i den där saken så satt vi o kikade på Spiderman o den gillade han nog trots att han sov hehe. När vi satt där o kikade på tv så tittade jag på han hela tiden o det går inte att ta blicken ifrån honom, han är så otroligt söt o fin, när han sover så göra han grimaser hela tiden o det är så sött! På morgon så väntade vi på att barn läkaren skulle komma i o kika på han så vi skulle få åka hem o kl 11 så kom läkaren o kikade på han o allt såg bra ut, han kollade vikt o hur ryggen såg ut o tog på benen, men det värsta var när han skulle kolla ögonen o lös med nån stark lampa i Maxilliams ögon o det gjorde hur ont som helst i mej, tyckte verkligen så synd om lillen. Sen när allt var klart tog vi bilen o åkte hem o snacka om att det var skönt att komma hem igen, med våran lilla underbara sötnos.