Izabelle

Förlossningen i detalj (Varning för massa fulbilder, man är inte snygg när man föder barn :P)

Fredagen den 1 januari 2010 startade det hela, jag hade som vanligt ont i magen under dagen och hade efter mycket tjat från Adde gått med på att åtminstone ringa till förlossningen då jag hade börjat få ont i
underlivet. Jag ringde först vid halv åtta tiden på kvällen och fick prata med en barnmorska (bm), de tyckte jag skulle avvakta eftersom det kunde röra sig om ytterligare en urinvägsinfektion (uvi), jag skulle därför kontakta vårdcentralen dan därpå för att lämna ett urinprov så de kunde kolla om det var uvi, fick jag ondare efter ett par timmar skulle jag höra av mig till förlossningen igen för en ny bedömning.

När klockan var halv elva så hade jag fått ondare än innan men inte så mycket men jag ringde iaf för jag kände att jag ville komma in och bli kollad, på förlossningen tyckte de dock att jag fortfarande kunde vänta och lämna ett uvi morgonen efter. Jag var lite småsur eftersom jag inte fick komma in, varför vet jag inte riktigt eftersom jag egentligen inte alls vill åka in nånstans utan hellre stoppar huvudet i sanden och låtsas som ingenting, men just denna dag kände jag att jag ville in och när jag inte fick så blev jag som sagt små sur.

Jag la mig och läste, var inte alls trött så jag läste länge, fram tills att Adde kom och la sig, då var klockan strax efter ett på natten, jag blev kissnödig och gick på toa, sen gick jag och la mig för att sova, precis innan vi skulle släcka lampan så kände jag hur det blev ganska så blött i trosorna och i sängen.  "jag tror vattnet precis gick" säger jag till adde som fick ren panik i ögonen, speciellt då jag ställde mig upp och det bara sa plask på golvet, en hel pöl med vatten på golvet, Adde som i panik ringer till förlossningen och säger att nu kommer vi in!

Så det var ju bara för mig att ta av mig de genomblöta trosorna och försöka få på mig kläder, vilket inte alls känns mysigt då man sipprar vatten, vi kom iaf iväg med all packning, och rena turen var väl att Benjamin inte var hemma utan han hade blivit hämtad för umgänge tidigare under kvällen.

Jag kom fram till bilen utan att bli alltför blöt och la plastad frotté på sätet, inge kul att få massa fostervatten i bilen. Sen var vi tvugna att tanka tillråga på allt, som tur var så hade jag ju inte ont. Vi åkte mot karlskoga på ishala e18. Kommer fram och jag kliver ut ur bilen och ställer mig upp, plask säger det igen och jag skojar inte när jag säger att mina byxor blev så blöta att jag lika gärna kunde ha tagit mig ett dopp i en sjö, det droppade om mig och var ruskigt obehagligt att gå med!!!

Upp och in mot förlossningen, plask plask slisk slisk, fy 17 för att gå med så blöta byxor, så direkt när vi fått ett rum så fick jag ta av min byxor och skor å alltihop och sätta på mig snygga sjukhustrosor innehållandes en stoooor blöjbinda om det skulle komma mer vatten, och en sån där snygg sjukhusskjorta. Jag blev väl omhändertagen iaf och det kändes bra.
 

Blev kopplat till ctg'n som visade att jag inte börjat få några värkar än, men stanna kvar skulle vi iaf få göra och det kändes bra, när jag låg där på sängen så rann det såklart ännu mera vatten så jag fick byta den mycket obekväma blöjbindan och lägga mig igen. Jag skulle försöka vila, något som inte är lätt trots att klockan var 2 på natten då vi kom in till förlossningen. Jag fick ett par alvedon och försökte vila... det gick inget vidare för helt plötsligt så börjar det bokstavligen spruta vatten ur mig, den där stora blöjbindan klarade inte ens av allt vatten så jag och säng blev sjöblött. Var bara att plinga på bm igen, tom hon såg lite chockad ut över hur blött det var, speciellt med tanke på hur blöt jag var när jag kom och att det även hade gått vatten hemma.

Min mage var vid detta laget hälften så stor som innan så jag har varit rejält vattenfylld.

Nu var det även dax för bm byte då det första slutade sitt pass, nu hade jag även börjat få lite värkar, men inte direkt mycket. Fick gå med en gåstol för att det skulle köra igång mera men det hjälpte inte så mycket, jag kände mig mest som en tant med rullator. Skulle iaf undersökas för att se om jag var öppen. Och det gjorde så SJUKT ont att bli undersökt, tårarna sprutade på mig medans hon kände, och jag var 3-4cm öppen. Det var verkligen en plåga.

Sen så började ju värkarna att göra lite ont dessutom så vi började med lustgasen. Och den hjälpte ju bra till en början, men sen så hade jag så ont att jag kastade mig fram och tillbaka i sängen och bara skrek i masken, bm sa då att hon visste att jag inte ville ha en eda (ryggbedövning) men att hon ändå tyckte att jag skulle ta en då jag hade det såpass jobbigt och inte var så mycket öppen.

Jag visste inte alls hur jag skulle göra och berättade att jag har ju en stor tatuering i svanken, hon kollade efter och sa att de kunde sätta den ovanför tatueringen om jag skulle vilja ha en, jag var såå tveksam tills nästa värk kom, den var outhärdlig! Så jag sa att de fick sätta en eda på mig trots allt, så då ringde de narkosläkaren och började göra iordning för att sätta edan på mig.

Först fick jag ett dropp satt i handen, det gjorde riktigt ont, men var ju snabbt över. Narkosläkaren kom och jag fick sätta mig upp i sängen, bm var jätte gullig och stod å höll om mig medans jag satt i sängen ihop hukad för att de skulle kunna sätta edan, de tvättade mig först med nåt iskallt på ryggen, och sen la de en operationsduk över mig och la en lokalbedövning. Sen var det dax att föra in edan, det var riktigt obehagligt och gick ut i ena benet på ett mycket konstigt obehagligt vis, men den var satt iaf och de kunde börja pumpa in bedövning i mig, och vilken befrielse! Värkarna som kom sen kändes knappt alls, bara som ett litet tryck nedåt inte mer, men de registrerades ju på ctg'n så de var rätt täta.

Jag låg så bra länge, och några undersökningar gjordes på mig för att se hur öppen jag var, dessa gjorde heller inte ont så det var bra, dock hände det inte så mycket, så bm sa att de skulle kolla lite senare och hade det inte hänt mer då så skulle de sätta ett värkförstärkande dropp.

Lite senare så hade det dock hänt massor och jag var 10cm öppen och bebisen påväg nedåt. Så skönt tänkte vi alla för då är det snart över, jo tjena.
Bebisen ville inte alls åka nedåt, så tillslut sattens ett värkdropp ändå för att få bebisen att röra på sig nedåt.
Det hände ändå nästan ingenting och de höjde och höjde droppet, jag började nu få mer och mer smärtsamma värkar och edan var slut så jag fick ta till lustgasen igen, och den hjälpte mig föga. Jag var dessutom helst slut efter att ha legat i 13 timmar och kämpat. Jag var verkligen beredd att ge upp, nu var det dessutom dax för ännu ett bm byte, eller om det var tidigare på dagen, jag minns faktiskt inte riktigt, jag hade iaf 3 bm's under förlossningens gång.

Det gjorde ont och jag började än en gång typ kasta mig av och an i sängen, nu skulle de ha upp mig på knä oxå för att tyngdlagen skulle hjälpa till att försöka få bebisen att komma nedåt, så orkade jag stå i typ två värkar innan jag gav upp av smärta. Fick lägga mig ner igen, sen skulle jag ligga på sidan med ena benet i ett stöd, det gick inte heller, jag trodde seriöst att jag skulle avlida av smärta, och än fick jag inte börja krysta då bebisen inte var tillräckligt långt nere.
Tillslut fick jag börja pressa på lite för att bebisen skulle komma ner, och det var jätte svårt att hålla emot krystreflexerna. Så fick jag börja krysta och det gjorde så sjukt ont, och adde stod och pressade ner mitt huvud mot hakan medans bm sa åt mig att ta i, sen hämta luft och ta i igen. Jag kämpade för glatta livet kändes det som och som tur gled bebisen nedåt, sen så började det spränga nåt enormt där nere när huvudet var tillräckligt långt nere, det gjorde så jävla ont!

Två krystningar till så gled han äntligen ut, och jag fick upp en mycket fett kletig bebis på magen, han var dock inget blodig alls. På Adde forsade tårarna och han upprepade gång på gång "men kolla älskling, kolla älskling" Han vart helt tagen, trodde inte hans tårar skulle gå att stoppa, och de gjorde de inte heller, han var typ världens lyckligaste då.

 

Bebisen låg på magen ett tag innan det var dax att klippa navelsträngen och det fixade adde som innan varit riktigt tveksam till det. Sen var det så dax att få ut moderkakan, det var inte alls så smärtsamt som själva förlossningen men visst gjorde det ont när hon pressade på magen samtidigt. Men ut kom den och sen så vart det klart, 400ml blod kom det med förlossningen och det var inte alls mycket sa hon. Sen skulle det kollas om jag spruckit mycket, det hade jag inte gjort men 3 stygn sattes på de små sprickor jag hade fått.

Sen var det klart, bebisen var ute och de värsta smärtorna över, snacka om skönt! Att slippa yra av lustgasen var oxå skönt att slippa. Sen så skulle ju edan dras ur mig och det var inte behagligt alls, usch! Men skönt när även det var gjort. 15:24 föddes han efter typ 14 timmars plåga. De säger att andra förlossningen ska vara lättare, jag känner mig grundlurad inför det påståendet, Benjamin tog 8 timmar på sig och jag hade inte ens speciellt ont under öppningsskedet, klarade mig ju utan eda då.

Sen fick vi lite smörgåsar och sånt att mumsa på och efter det fick vi flytta över till ett rum på bb, vi ville ju åka hem så fort som möjligt och det fick bli dagen därpå eftersom barnläkaren kom först då och de ska ju undersöka barnet så man får klar tecken att åka hem. Adde fick sova kvar vilket kändes otroligt skönt. Så vi installerade oss på rummet, jag fick mina tabletter för att stoppa upp bröstmjölken och sen kollade vi lite på robinsson, jag orkade inte kolla så jag gick å la mig en stund medans adde tog hand om bebisen.

Vid halv elva vaknade jag till liv och då hade de fortfarande inte kommit tillbaka och dessutom hade jag hemska eftervärkar så jag fick mig ett par alvedon och sen messade ja Adde å frågadde vart de var, så då kom de tillbaks till rummet. Sen la vi oss och sov, på natten hade Adde och bebisen gått ut för å kolla på tv för adde kunde inte sova, jag hade inte ens märkt att de gått, däremot märkte jag att de kom tillbaka, då Adde plötsligt med panik i rösten ropar "älskling detta går inte!" Då stod han vid skötbordet och försökte byta blöja, för bebisen hade bajsat och det är ju verkligen kletigt som lim i början så han visste inte alls hur han skulle få bort det eller tvätta eller nåt, så jag fick yrvaket pallra mig upp och visa honom där mitt i natten, men han gjorde ju ett bra försök iaf med tanke på att han inte bytt en enda blöja i sitt liv hehe.

Sen la vi oss och vilade igen tills bebisen vaknade vid fem och var hungrig, var uppe ett tag, somnade mellan sju och åtta då sen ville jag ha frukost, sen fixade vi till oss lite eftersom barnläkaren skulle komma vid 10-11 tiden och säga om vi fick gå hem eller inte efter undersökningen. Undersökningen var snabbt undanstökad och fy vad han skrek, han ville inte alls bli undersökt, men när han väl var undersökt så var han i perfekt skick och vi fick klartecken att åka hem :)

Så vi klädde på oss och fixade med bilstolen och allt sådant å sen begav vi oss hemåt mot kristinehamn, klockan var då strax över halv tolv. Jag var sugen på mcdonken men det var ju bara att glömma med alla fjällåkare som var där, det var folk överallt och det orkade vi inte med med en liten bebis i bilen så vi åkte hem ist och bestämde oss för pizza.

Hemma har allt gått bra, Maxilliam har en otroligt överbeskyddande storebror, det är en sak som är säker hehe, han går och kollar till bebisen var och varannan minut. Men han var inte så snäll när han kom hem :P Först såg han inte att jag höll i bebisen, sen frågade han om jag hade en till bebis i magen, nää svarar jag och han frågar "men varför är du så tjock då?" haha shysst lixom :P
Han och bebisen bytte presenter, bebisen fick en spöketlaban snuttefilt och benjamin fick en star wars slips till sin förtjusning :) Just det innan Benjamin kom hem så fick vi besök av Addes mamma och hans bror, de hade med sig lite presenter och fika så det var trevligt :)

Sen har kvällen rullat på, Maxilliam är riktigt matfrisk och han bajsar precis hur mycket som helst, undrar vem han ärvt det av? Pappa upp i dagen typ hehe.  Och Benjamin som sagt som hela tiden ska kolla till så allt är bra med bebisen, om han rör på sig, om han blundar, om han tittar osv... allt rapporteras till oss :)

Bebisen har fått naglarna klippta eftersom han rev sig så i ansiktet, han har kräkts ner alla sina bodys i rätt storlek, tur vi har tvättmaskin. Han fryser otroligt mycket då vi har det precis askallt i lägenheten, vissa element är inte ens varma så imorrn måste vi ringa och säga till för såhär går det inte att ha det. Han skakar ju "tänder" så fort han inte har filt å täcke på sig, så byta blöja får vi göra ultrasnabbt och ändå hinner han börja frysa, stackarn.

På tisdag ska vi tillbaka till bb för pku-provet och sådära.  Jag har jätte mycket eftervärkar som gör svin ont, sen har jag hur ont i ryggen som helst och även mellan benen svider det och gör ont. Fet som en gris är jag fortfarande och det irriterar mig enormt så så fort jag läkt ihop blir det att börja röra på sig.

Snart ska vi krypa till kojs och sova lite, iaf jag, adde verkar ska va uppe å kolla nån hemsk sport. Det är iaf så skönt att bebisen är ute och att han mår bra :)

Välkommen Maxilliam
3880g tung
52 cm lång
Knappt nåt hår på huvudet
Väldigt söt

Jag kommer lägga till bilder i denna text imorgon :)