Izabelle

Just nu är jag så otroligt missnöjd med livet. Mitt humör beror säkerligen till stor del på sömnbrist men det gör det inte lättare för det. Jag borde ju inte vara missnöjd nu utan jag borde vara nöjd med livet, istället så är jag bara missnöjd och tycker att massa saker saknas.

Jag saknar att göra saker, att åka iväg på saker (ekonomin sätter stopp)
Jag saknar att få gå ut och parta loss (Ingen är intresserad av utgång längre, inge kul att gå ut själv)
Jag saknar tokigheter (tex att ta galna bilder osv)
Jag saknar spänning i livet (hur får man det?)
Jag är trött på att vara trött (Kan ju inte bara lägga mig och sova)
Jag är trött på att känna mig oälskad (har förklarat men han tar inte in)
Jag är urless på att vara fet (försöker gå ner)
Jag är trött på vardagen (mer fest åt folket?)

Jag vill göra saker, jag vill vara glad och lycklig, istället känner jag mig mest deppad och saknar motivation till att göra nåt. Jag önskar att jag var social, att jag inte är som jag är... så trött på mig själv att jag aldrig vågar höra av mig till folk, är alldels för skraj att de ska tycka jag är jobbig, att jag stör osv... Hjärnspöken som hindrar livet kan man kalla det.
Som tur är så har jag bra vänner som förstår detta, och de hör av sig till mig ist och föreslår saker. Men jag blir ändå less på mig själv!