Izabelle

Är så fruktansvärt less på mig själv... finns bara en enda sak som upptar min tankeverksamhet om dagarna, vikten vikten vikten... Jag mår illa när jag ser på mig själv, har så tokfeta lår att det är sanslöst sjukt! Och jag blir snorarg på Adde som påstår att jag är smal, herregud jag mår inte bättre av en lögn, det gör mig bara riktigt irriterad för jag ser väl själv att jag absolut inte är smal!!! Väger man 70kg till 168cm så är man allt annat än smal, sorry men så är det.
Och jag råkar må väldigt väldigt dåligt över att inte vara smal... det är viktigt för mig. Och jag önskar han kunde sluta säga att jag är smal, det är inte sant nånstans!!! Vore bättre om han sa som det var, det hade känts mer ärligt.

Och nu kämpar jag som en gnu för att lägga om maten, men det är svårt, jag är konstant sugen på nåt att tugga på, något gott vill säga, som en chokladkaka, en chipspåse... jag läste nånstans att suget ska gå över efter 3 minuter, det måste vara en bland världens största lögner, jag är sugen konstant dagarna igenom! När ska det ge sig?

Jag önskar att jag kunde börja simma, men nej då sen det nya förbaskade badhuset öppnade så har man inte längre råd, hade gott kunnat ha det gammla kvar då faktiskt. Gå på gym är ju lika snordyrt det oxå och inte riktigt min grejj... blä och blaha...

Allt jag ser är mina skavanker och fett som jag är missnöjd med, och jag blir bitter för att jag inte går ner trots att jag drastiskt ändrat matvanorna, och innerst inne så vet jag faktiskt att jag måste ge det mer än 1,5 vecka... men det är inte förnuftet som talar precis... bumbudricka oxå!